Frida Fiia Nilsson

Hittade ett gammlt inlägg i utkastet i bloggen, som jag skrev för en massa år sedan. 

Detta är till en vän, som jag var jätte tight med innan, men inte nu. 

Och som texten beskriver, hade vi en svår tid, just då!

 

Jag tänker på dig. Jag saknar dig.

Tänker mer o mer på alla våra stunder vi haft tillsammans.

Allt vi gått igenom i alla år.

Jag vet vad du vill, och tyvärr är det inte detsamma som vad jag vill.

Jag vet att du anser att vi har växt ifrån varandra. Och det kanske vi har.

Du lever ditt liv i din värld och jag lever mitt.

Men jag lovar hade jag fått bestämma, så hade jag velat "försöka" igen.

Om du läser detta, vet du vad jag menar.

Men du ska även veta att du har sätt spår i mitt liv.

Annars hade jag inte brytt mig och verkligen inte lagt någon energi på att skriva detta inlägg.

Jag ber inte om att vi ska ha de som vi hade de förr, utan bara en del utav det.

Det kommer säkerligen aldrig att bli så, men jag har alltid ett HOPP.