Utanför?!
Ibland känner man sig så grymt utanför.
Har ni känt så någon gång?
Alltså när man är en i gänget, men ändå känner sig så grymt utanför.
När man tittar på alla andra o önskar man man såg ut eller va precis som dom?
När man tillhör familjen eller nått annat, men de känns som man inte känner dom eller vet vem personerna i fråga verkligen är.
Jag menar, alla andra sitter o snackar o skrattar o man är med. Men man kan ändå inte låta bli att tänka "Vad gör jag här", "Vad tycker dom om mig"..
Har ni någonsin känt så här?
Eller det kanske bara är jag, när mitt självförtroende dalar.
Vad vet jag, men jag kan ärligt säga att så känner jag mig ibland. Och ibland är det oftare än mer sällan..
Särskilt nu när den största förändringen i mitt liv ska se.
Jag menar, jag har intalat mig själv att jag ska klara detta. Men kommer jag verkligen att göra det?
Jag bara undrar.
Och för er som inte vet vad denna förändring innebär, ska jag gå ner mycket i vikt. Mitt mål är att jag ska försöka komma i en viss klänning till min systers bröllop. Jag har i och för ca 7 månader på mig, men ändå..
jag tror du kommer klara det :):) ut och gå en promenad om dagen och ät så nyttigt som möjligt så lär du märka stor förändring bara där :) är ju hur skönt som helst att gå runt selleberga :) man kan gå tex från vattentornet och ut mot kyrkan o runt där så man kommer vid vårdcentralen och sen gå upp mot ica och sen tillbaka till vattentornet den rundan är ca 30 min :)
